maria

tänker nog inte gå till skolan.
vill inte träffa någon från klassen.
vill inte träffa klassen.
vill inte träffa någon från parallell(!?)klassen.


det absolut ända jag vill är att sitta ensam i ett rum med en lärare och lära mig. vill inte ha någon annan runt omkring.
spelar ingen roll om jag sitter i ett rum där kartonger är staplade överallt så det bara får plats för mig, skolböcker, bänk, stol. dator skulle vara ett plus. men no måste.

men jag vill inte sitta i ett klassrum med elever runt omkring. trots att ingen tittar på en, så känner jag mig alltid iaktagen. måste tänka på allt man gör. kinda hate it.
heheee, undrar varför jag inte håller på med redovisningar inför klassen. det är ju absolut inte så att jag inte vill att 10000000 personer ska kolla på mig samtidigt, lyssna på varenda ord jag säger och tycka skit.
vill ju inte ens redovisa inför mina två närmsta kompisar i klassen. illa.

aja
frågan är hur mycket jag ska stanna hemma för att någon lärare eller psyk sak ska fatta att jag menar allvar. att jag är så fullt jävla seriös. för det är jag.
hemundervisning? jovisst. saken är bara den att man tydligen bara kan ha det en gång i veckan, varför vet jag inte. fattig kommun?!??!

skulle kunna plugga hemifrån, men alla lärare skrämmer upp mig genom att säga att det är ett superdupermegastort eget ansvar, vilket jag ioförsig förstår. men lärarna får det att låta så hemskt.

skriva av sig, awesome. hope you don't mind.

edit.
ingen fattar. ingen bryr sig.
stort careface från alla därute i guess. om någon skulle bry sig skulle ändå inget ändras.
för det handlar ju bara om att jag måste anstränga mig. finns ju alltid någon som har det värre. alltid någon som ska placeras över.