maria

ändå så händer det att jag dyker ner, cirka 30sekunder per dag. tillräckligt för att bli

tillräckligt orolig för att falla.

jag blir rädd, jag känner oro, det gör ont.

men vet ni vad?

jag har fått en kristen kompis.

eller fått och fått, men ah. hittat. funnit. träffat. w/e.

av henne (tjej alltså) fick jag en bibel, där det också finns massor med berättelser

om människor som först från början inte trott på gud (kristus gud) men sedan ångrat

sig och funnit tro, eller helt enkelt bönat och bett om att han ska komma in i deras liv.

då har det blivit något sorts 'halelulia moment'  (menar med det inte att jag är ironisk utan

personerna från berättelserna beskriver det faktiskt som halelulia moment.)

just i den stunden, att de faktiskt upplever jesus kristus som verklig och att han finns

där, just för dem.

jag tror jag vill bli kristen, ja. det känns bra att någon alltid lyssnar, alltid tror på en och alltid

förlåter en.

men där sitter också en alldeles för stor nackdel..

att han förlåter en, för allt.

jag är seriöst rädd för att bli paranoid, om jag blir kristen.

jag menar...tänk om jag gör något jättehemskt, så säger jag plötsligt högt 'jesus kristus förlåter mig, han förlåter mig.' jag menar... man blir ju paranoid då. eller det finns ju i alla fall risk för det.

tror intd att ni förstår, men om ni gör det, snäääälla ge mig ett svar om ni kan. på frågan som jag egentligen inte ställde, haha.

sitter och väntar på bibelord. hehe. hehehehehhehehe.

(genom sms alltså.)

emmy sover över btw! visst är vi för snygga?

charmigt.

godnatt!

(fast vi ska ju kolla på filmer hela kvällen, fniss.)